6F: ”Lågavlönade kvinnor måste få mer i kronor”

"På SvD Debatt 27/5 talar sig Facken inom Industrin varma för jämställda löner och menar att industrinormeringen inte står i vägen för utjämning av löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Det gläder oss fackförbund inom 6F – Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko – att industrifacken är tydliga i sin hållning och tänker kämpa för att motverka omotiverade löneskillnader mellan könen.

Dessvärre har detta varit svårare att genomföra i verkligheten. Inför de samordningar som sker mellan LO-facken inför varje avtalsrörelse har vi inom 6F fått ta en hård fajt med våra fackliga industrikamrater för att få igenom satsningar på de lågavlönade LO-grupperna där kvinnor i huvudsak finns. I avtalsrörelsen 2016 sprack LO-samordningen eftersom industrifacken inte kunde ställa upp på låglönesatsningar.

Förra avtalsrörelsen lyckades vi enas om en modell där alla med lön under 24 000 kronor per månad skulle få löneökningar i kronor medan de över denna brytpunkt får procent. Denna metod för löneutjämning är något som vi inom 6F tror på.

Men ska en utjämning av löneskillnaderna mellan kvinnor och män ske på riktigt måste denna brytpunkt höjas avsevärd inför nästa avtalsperiod. 6F anser att brytpunkten bör höjas till 28 000 kronor per månad så att alla de med månadslön under 28 000 kronor inte fortsätter halka efter de högavlönade grupperna. Anledningen till just denna lönenivå är att då fångas de stora kvinnodominerade grupperna inom offentlig sektor in i låglönesatsningen. Något som är nödvändigt för verklig löneutjämning.

Ser man till kvinnor och män med samma utbildning i samma yrke finns det knappt något löneskillnad idag. Det är bra!

Det huvudsakliga problemet på svensk arbetsmarknad är istället att det sker en orimlig värdediskriminering mellan kvinno- och mansdominerade yrken. Ju fler kvinnor det finns inom ett yrke desto lägre är lönen. Kvinnor dominerar stort inom yrken med låg lön. Så för att lyfta kvinnorna och jämna ut orättfärdiga löneskillnader måste vi jobba med breda låglönesatsningar.

Vidare kan vi inom 6F också konstatera att det återstår mycket innan löneskillnaderna mellan kvinnor och män är utraderade. Sedan 2009 har det, enligt LO:s lönerapport, knappt skett någon löneutjämning överhuvudtaget.

År 2009 tjänade kvinnor inom arbetarkollektivet 87,7 procent av en manlig lön inom samma kollektiv. År 2017 var denna siffra 88,1 procent. Detta trots låglönesatsningar i olika former. Slutsatsen som dras av detta är att takten för att minska löneskillnaderna går alldeles för långsamt och att den måste öka betydligt.

Vi vill passa på att påminna om de gemensamma mål vi slagit fast på LO-sidan. Samtliga LO-förbund är överens om att skillnaden mellan mäns och kvinnors löner ska halveras inom arbetarkollektivet fram till år 2028. Vi har alltså nio år på oss att nå detta gemensamma mål.

Med andra ord, något radikalt måste hända.

Vill industrifacken verkligen jämna ut löneskillnaderna mellan kvinnor och män måste lågavlönade kvinnor få högre löneökningar än högavlönade män. Inom 6F är vi beredda att ta denna fajt med arbetsgivarna. Frågan är om industrifacken är det?

Mikael Johansson, förbundsordförande Målareförbundet
Valle Karlsson, ordförande Seko
Johan Lindholm, ordförande Byggnads
Magnus Pettersson, förbundsordförande Fastighets
Jonas Wallin, ordförande Elektrikerna