6F-rapport om låga löner

Rapporten presenterades vid ett seminarium. Rapporten är skriven av Anne-Marie Lindgren.

Förordet i 6F:s nya lönerapport:

Debatten om låglönejobben är i praktiken flera olika debatter. Alla handlar om hur lågutbildade ska få bättre möjligheter till jobb, med någon form av sänkta lönekostnader som gemensam nämnare. De konkreta förslagen skiljer sig åt och skulle få helt olika sorters effekter för både arbetsmarknad och samhälle.

• Det rakaste och enklaste kravet är sänkta
ingångslöner för redan existerande jobb, jobb som
inte kräver egentlig yrkesutbildning.

• Ett annat krav är fler så kallade "enkla jobb", jobb
som idag inte finns därför att de inte motiverar
dagens lägstalöner.

• Nya anställningsformer är en tredje modell.
Grundtanken är en tidsbegränsad anställning till
lägre lön men med kompetenshöjande insatser i
anslutning till jobbet.

Kravet på lägre löner bygger på tanken att dagens lägstalöner är för höga i förhållande till de många lågt utbildades arbetsproduktivitet; alltså måste
lönen/priset sänkas så att det hamnar i nivå med denna lägre produktivitet. Frågan är om den tänkta lösningen, det vill säga prismekanismen, har effekt?

Om man ser till de subventioner för att sänka arbetsgivarens lönekostnader som tidigare har använts är effekten låg. Exempelvis Alliansens generella stödform med sänkt arbetsgivaravgift för unga anställda beräknades att ge som högst 10 000 jobb. Merparten av subventionerna gick till anställningar som skulle gjorts ändå. Enligt en studie från Handels hade den sänkta arbetsgivaravgiften ingen effekt.

Det finns en rik flora av subventioner för anställning av arbetslösa, så kallade individuella anställningsstöd. Sådana anställningsformer anses ofta vara bra då de leder till att personer som står långt ifrån arbetsmarknaden har möjlighet att få arbetslivserfarenhet. Men trots relativt höga subventioner för flera av stödformerna är intresset svalt från arbetsgivarna. Ofta anställs dessutom personer som står relativt nära arbetsmarknaden. Det är svårt att få arbetsgivare att anställa fler
personer eller personer för andra jobb, än de jobb och med den kompetens som faktiskt företaget kräver.

De tyska så kallade minijobben åberopas ofta som modell för att ge personer med svag position på arbetsmarknaden möjlighet till arbete. Ett minijobb får avlönas med maximalt 450 euro i månaden. Minijobb ger inte rätt till sjuk eller- arbetslöshetsersättning och pensionsavsättningarna är lägre än vid vanliga anställningar. Minijobben beskrivs mest korrekt som korta deltider med osäkra
anställningsvillkor. Merparten cirka tre fjärdedelar av de som har minijobb är hemmafruar, pensionärer och studenter, det vill säga personer som har en annan försörjning, eller försörjare, som grund. Den sammanlagda bilden av utvecklingen, mot minijobb och fler deltider, är en utveckling mot fler jobb som tillgodoser
arbetsgivarens behov av lägre lönekostnader ochflexibilitet i personalstyrkan –inte de anställdas försörjningsbehov.

Den outsagda förutsättningen för idéerna om sänkta ingångslöner för vissa typer av jobb är ju att det ska öka efterfrågan på folk för just de jobben. Ingen tycks ha slagits av tanken att arbetsgivare istället kan använda det lediga löneutrymmet för att betala lite mer för andra kategorier av anställda – exempelvis den sorts yrkeskunnigt folk som det i dag är brist på. Den effekten får anses vara hög på dagens arbetsmarknad. Ingen tycks heller ha tänkt tanken att om en arbetsplats redan i dag klarar sig bra utan personal som bara ska svara för några mycket enkla uppgifter så finns det inga självklara skäl att anställa folk bara för att lönekostnaden sänks – för det är fortfarande billigare att inte anställa någon alls.

Att tvinga fram sänkta löner för redan existerande jobb är svårt. Kanske är det därför debatten glidit över till att handla om nya sorters "enkla jobb". Alltså jobb som inte existerar i dag och som det följaktligen inte heller finns avtal för. Tanken är att avlasta redan befintlig personal på vissa "kringtjänster". Men egentligen handlar det inte om att skapa några nya jobb utan det handlar om att öka antalet personer
inom olika servicejobb som redan finns idag. Samt att tillföra nya kategorier administrativ personal, som sannolikt bör ha minst gymnasieutbildning. Det är alltså inte frågan om att skapa massa nya enkla jobb för personer som står längst ifrån
arbetsmarknaden, exempelvis personer med kortare utbildning än svensk grundskola. Grundproblemet är helt enkelt att det inte finns särskilt stora behov på arbetsmarknaden av riktigt "enkla jobb".

Är en växande låglönesektor ekonomiskt och socialt rationellt? I argumentationen för fler lågt avlönade jobb ligger att effekterna skulle vara positiva för både individ och samhälle. Riktigt låga löner på 70 procent av dagens lägstalöner skapar arbetande fattiga. Det är löner man inte försörjer sig på. Med tanke på hur bostadsmarknaden ser ut idag kan man utgå ifrån att dessa extremt lågavlönade grupperna koncentreras till redan socialt pressade och hårt segregerade bostadsområden. Att tro att det skapar grund för integration är aningslöst. Låg lön skapar begränsade livsmöjligheter och det påverkan även barnen samt deras skolgång. Dessutom vet vi att ohälsan är större hos lågavlönade än högavlönade, vilket skapar kostnader för samhället.

Extremt lågavlönade jobb bidrar inte heller till välfärdsfinansieringen; effekten är negativ. En stor del av det vi betalar in i skatt återgår till oss själva, räknat över livet, i form av de olika sociala tjänster och transfereringar som skatterna betalar. Om den individuella inkomsten för förhållandevis stora grupper hamnar under det som
är genomsnittlig förbrukning av sociala tjänster och transfereringar, blir välfärdssektorn underfinansierad.Särskilt problematisk blir finansieringen av
pensionssystemet. De låga löner som de tilltänkta nya "enkla jobben" ger kommer inte ge särskilt många pensionspoäng, utan det blir nödvändigt med utfyllnad genom det s.k grundskyddet. Fler arbetande timmar i ekonomin räcker alltså inte: de
måste vara någorlunda rimligt betalda också. 

Analyser av arbetsmarknadens verkliga efterfrågan på personal pekar på det rakt motsatta mot kraven på fler mycket enkla jobb. Arbetsmarknadens behov handlar om fler personer med yrkesutbildning och fler personer med högskoleutbildning. Huvudalternativet till fler "enkla jobb" bör därmed vara fler utbildningsmöjligheter för att ge dem med otillräckliga kvalifikationer möjlighet
att möta arbetslivets faktiska behov. Utbildning kan i och för sig inte vara den enda alternativet, men övriga åtgärder är att se som kompletteringar, inte som huvudspår.

Så vad är alternativen till enkla jobb?:

Punkt 1: Nya utbildningsmöjligheter.
Det är nödvändigt att utveckla nya och flexibla utbildningsprogram särskilt för nyanlända.

Punkt 2: Öka antalet kvalificerade jobb.

Högskoleutbildade konkurrerar ut gymnasieutbildade, och gymnasieutbildade
dem som enbart har grundskola, även när kortare utbildning är fullt adekvat i förhållande till vad jobbet kräver. Problemet förstärks av den pågående utvecklingen där jobb på mellankvalificerad nivå ersätts med tekniska lösningar.

Punkt 3: Nya skyddade anställningar.

Erfarenheter visar tydligt att subventionerade anställningar, det vill säga riktat stöd för anställning av bestämd person, är bättre än åtgärder av typen lönesänkningar eller särskilda "enkla jobb". Samtidigt visar erfarenheter att denna typ av lösningar främst är till hjälp för personer som står relativt nära arbetsmarknaden.
Subventionerade anställningar bör användas till personer som behöver komplettering. För personer som står långt ifrån arbetsmarknaden och där
utbildning inte är ett alternativ är den rimliga lösningen särskilda, skyddade anställningar i samhällsregi.

Punkt 4: Skärp reglerna för arbetskraftsinvandring.

Arbetstillstånd kan i dag medges även för yrken med inhemskt överskott. Det
är inte logiskt. Här finns några av de jobb som lågutbildade flyktinginvandrare kan få.

Punkt 5: För en ekonomisk politik syftande till hög sysselsättning.

När arbetslösheten går ner ökar chanserna för alla de som tidigare valdes bort.

Läs hela rapporten