Manipulerad av styrda medier

Läraren Vu Hung dömdes i oktober till tre års fängelse, följt av ytterligare tre år villkorligt. Brottet bestod i att han hängde upp ett baner på en bro med krav på flerpartisystem. Domstolen ansåg att han därmed hade propagerat mot Socialistiska Republiken Vietnam, vilket strider mot paragraf 88 i strafflagen, maxstraffet är 20 års fängelse. Ett tiotal andra aktivister väntar i skrivna stund på sina domar.
Inramningen var denna: Inför OS i Peking förra året fördes den olympiska facklan genom ett stort antal länder. Det uppstod demonstrationer på många håll mot bristen på demokrati i Kina.
Demokrati är en lika känslig fråga i Vietnam som i Kina. När facklan passerade staden Hai Phong i norra Vietnam var Hung en av 14 som arresterades. Rapporteringen i Vietnam från rättegångarna har varit sparsam.

Varje morgon, när tekniken fungerar och om telefonkabeln från mitt hus till stolpen på andra sidan gatan i Hanoi sitter där den ska, kopplar jag upp mig på internet för att få en dos information om smått och stort från Sverige och världen.
Tyvärr minskar andelen nyheter, fakta och reportage och sensationsartiklarna dominerar. Kändisar söker bönder att gifta sig med eller så stänger de in sig i slott för att smäda varandra.
Med tanke på de svårigheter som människor står inför tycker man att det borde finnas mer angelägna saker att skildra.
Den mediala fördumningskampanj som svenska folket är utsatt för har bakomliggande – ekonomiska – drivkrafter. Försvagade redaktioner ger efter på kvalitetskraven. 

I vietnamesiska tidningar är det ingen som hånar. Tonen är istället undervisande. Landets nyhetsbyrå Vietnam News Agency, VNA, ger ut en engelskspråkig dagstidning som alltid toppar med bilder på minst en av de tre högsta: kommunistpartiets generalsekreterare Manh, premiärminister Dung eller president Triet.
Det är välkammade artiklar som kräver en viljeansträngning att läsa: ”Öst-Timors minister vill knyta starkare band” eller ”Vietnam och Kazakstan ökar samarbetet”. En artikel om Kinas kommunistpartis 17:e centralkommittés fjärde möte för att diskutera partistärkande åtgärder, är näst intill oläsbar.
Nyligen gav premiärminister Dung den nationella nyhetsbyrån några lektioner i hur journalistik ska bedrivas: VNA ska förmedla officiell information och korrigera felaktig information. VNA ska skriva vad partiet och staten anser om inrikes och utrikes händelser och bemöta uttalanden av fientliga krafter som vill skada landets utveckling. Vilka fiender som avses nämndes inte, ingen nämnd ingen glömd. Det som inte är officiellt godkänt är i regel förbjudet.
Dung slog vidare fast att det är alla vietnamesiska redaktioners skyldighet att använda VNA:s bulletiner. Det är handfast information för journalister som inte vill riskera fängelse eller omskolningsläger. 

Propagandamaskinens bakomliggande drivkraft – ideologin – gör vietnamesiska medier både förutsägbara och ovederhäftiga. Man vet inte vad som är sant, eller var kornet av sanning ligger. Medelvietnamesen, Nguyen, läser därför inte tidningar för att få reda på vad som hänt, utan för att veta vad som skrivits. Är vi på väg till den punkten i Sverige också?

Kjell Karlsson-Kihlberg
frilansjournalist i Vietnam