 |
|
|
| Tidigare nummer |
|
![Show details for [</font><font face="verdana" style="font-size:11px" class="grey"><b>]2010[</b>]](/icons/expand.gif) 2010
2009
2008
2007 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Krav inför kongressen: Prioritera integrationen
Ju högre upp i den fackliga hierarkin man kommer desto färre personer med invandrarbakgrund hittar man. I Fastighets, LO:s invandrartätaste förbund, finns en person med invandrarbakgrund i förbundsstyrelsen, som består av 21 personer. På kongressen i maj kan integration bli en av de stora frågorna. Flera motioner tar upp ämnet.
Att invandrarna inte är representerade högt upp i den fackliga hierarkin är ett generellt problem bland LO-förbunden. Det framgår bland annat av kartläggningar som tidningarna Dagens Arbete och Kommunalarbetaren gjorde 2003.
I Metall och Industrifacket är var femte medlem invandrare, i Grafiska och Pappers var tionde. I de fyra fackens högsta ledning fanns två invandrare av totalt 53 ledamöter. Även ute i fackens avdelningsstyrelser och bland ombudsmännen är invandrarna underrepresenterade.
I LO:s största förbund, Kommunal, har ungefär 20 procent invandrarbakgrund, i Kommunals avdelningsstyrelser var 5 ledamöter av 251 födda utanför Norden.
I Fastighets är 36 procent utlandsfödda. Om man tar med dem med minst en förälder som är född utomlands blir siffran 45 procent.
Just detta faktum, att Fastighets medlemmar med utländsk bakgrund är underrepresenterade bland förtroendevalda både lokalt och centralt, är något som flera motioner inför Fastighets kongress 27–30 maj tar sikte på. I en motion från Fastighets Stockholmsavdelnings jämställdhets- och integrationskommitté används följande beskrivning för att uttrycka att här måste till krafttag:
”Underrepresentationen kan utgöra ett hot mot den fackliga styrkan, eftersom denna grundar sig på en demokratisk representation av kunniga och medvetna medlemmar. Det jämlika medlemskapet förutsätter att alla medlemmar ges lika möjligheter att delta i den fackliga verksamheten på alla nivåer i förbundet. Målet bör vara att andelen förtroendevalda ska motsvara andelen medlemmar av olika grupper. Underrepresentationen visar sig inte minst i den fackliga studieverksamheten.”
Fastighetsklubben på ISS i Stockholm kräver att positiv särbehandling ska tillämpas i samtliga valprocesser till förtroendeposter i samtliga styrelser i Fastighets.
En annan motion från Stockholmsavdelningen, även den från integrations- och jämställdhetskommittén, med rubriken ”Ett Sverige för alla” tar ett större samhälleligt grepp och menar att Fastighets bör bli drivande i LO:s integrationspolitik. Fastighets bör också arbeta med frågor som bostadssegregation och flyktingmottagning och driva frågan om rösträtt och valbarhet för invandrare till riksdagen.
Fastighetsklubben på Sodexo i Stockholm vill ha en förändring i förbundets stadgar. Det är bästa sättet att få till stånd en djupare integration och bättre demokrati menar man. I motionen pekar man på att bara en procent av förbundets ombudsmän har invandrarbakgrund.
Från avdelning 5, Skåne, sektion 133, kommer två motioner. Krav riktas på att Fastighets tar fram en handlingsplan och gör en ordentlig, långsiktig satsning för att förbättra representationen av invandrare och kvinnor på alla nivåer i förbundet. Dessutom vill man att förbundet centralt utser en person som arbetar heltid med integrations- och jämställdhetsfrågor.
Gunnel Blom på ISS Bohuslän vill att information om lön och andra ersättningar ska översättas till de vanligaste språken på hemsidan men också finnas i lättläst skrift. Motionären menar att många har svårt att läsa och förstå sitt avtal och att man inte behöver komma från ett annat land för att uppleva avtalstexten som svår, många medlemmar har dyslexi.
”Facket i Sverige är för mesigt”
I tidningen Dagens Arbete lämnade forskaren Anders Neergard på Arbetslivsinstitutet år 2003 en del synpunkter efter att ha intervjuat ett trettiotal fackligt aktiva invandrare och några ombudsmän i olika LO-förbund.
Anders Neergard nämner att invandrarna under intervjuerna bland annat tog upp följande:
‹ Svårigheter att komma in i avdelningsstyrelserna, där många känner varandra genom gamla släkt- och kompisband.
‹ Meningslöst att sitta med i en styrelse när alla viktiga beslut är fattade redan före mötet. Brist på tid eller lust att diskutera frågorna från svenskarnas sida. Istället för kreativa diskussioner blir det en massa mötesformalia.
‹ Besvikelse över det svenska fackets ”mesighet”. Att de fackliga förtroendemännen sällan rör sig utanför mötesrummen och den egna arbetsplatsen. Någon undrar till exempel var LO:s två miljoner medlemmar befinner sig när demonstrationstågen samlas.
‹ Svårt att jobba mot diskriminering. Tar man upp att någon varit utsatt för rasism krävs det nästan en vetenskaplig avhandling för att bevisa saken. Helst vill de svenska kamraterna bortförklara med att det handlade om skämt och att den utpekade personen faktiskt känner några invandrare. Öppet invandrarfientliga kamrater beskrivs som lättare att tackla.
Jan-Åke Lindahl |
|
|
|
|
|
|