 |
|
|
| Tidigare nummer |
|
![Show details for [</font><font face="verdana" style="font-size:11px" class="grey"><b>]2010[</b>]](/icons/expand.gif) 2010
2009
2008
2007 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Allt tuffare tider för fönsterputsare
Linus Friberg är 41 år och har jobbat som fönsterputsare hela sitt vuxna liv. Det är ett jobb som frestar på kroppen – Linus knän är utslitna. Men det är något annat som oroar honom mer:
– EU:s utvidgning skrämmer mig. Vad ska hända? Kommer det folk hit och pressar ner våra löner ytterligare?
Linus gick åtta år i skolan, något nionde blev det inte.
– Jag var väl för levnadsglad, säger Linus och skrattar själv åt omskrivningen.
– Visst var jag stökig i skolan, men det hade inget med mina hemförhållanden att göra. De var de bästa tänkbara.
Även om den pratglade skåningen inte gick ut grundskolan fick han ändå chansen att lära sig viktiga saker.
– Som 14-åring jobbade jag på en bondgård utanför Malmö. Det var hårda tag. Var det minus tio grader fick man helt enkelt jobba sig varm. Och är man bara 14 år och får höra: Vad stark du är! Ja, då jobbar man ändå hårdare.
När han var 17 år kom vändningen – till något som Linus beskriver som rena himmelriket.
– Jag hade en kompis som jobbade vid Specialstäd i Malmö AB. Han såg till att jag fick kvälls- och helgjobb vid företaget och 1980 blev jag fast anställd. Jag trivdes med en gång i fönsterputsaryrket.
Att byta yrke från lantarbete till fönsterputsare var inte bara ett lyft för Linus vad gäller arbetsmiljö och arbetsuppgifter, är man ung handlar det också mycket om pengar.
– Jag kunde få ut 8 000 kronor netto i månaden, det var stora pengar på den tiden. Ändå hände det att man fick konstiga kommentarer från en del kontorsfolk.
– Var inte ledsen, fönsterputsare det är ett jobb det också, sa någon vid ett tillfälle. Jag hade ingen lust att prata pengar; tjänstemannen som sa så tjänade kanske 52 kronor i timmen, jag tjänade en hundralapp.
Att fönsterputsarjobbet sliter på kroppen står helt klart. Många får problem med axlarna eller ryggen. För Linus är det knäna som tagit mest stryk.
– Tidigare såg man till att vi fönsterputsare hade en bra arbetsmiljö. Då var det bortplockat framför fönstren så att man kunde jobba i en bra ställning. Idag händer det väldigt ofta att kunderna inte har rensat undan och jag tvingas alltså stå på knä och jobba.
Att Linus har känsla för sitt yrke och sina arbetskamrater förstår man av hans berättelse. Det framgår också tydligt att arbetsvillkoren förändrats liksom rekryteringen till yrket.
– När jag fick körkort åkte vi ett team
i samma bil. De flesta av mina arbetskamrater på den tiden hade alkoholproblem, men det var bra killar och de skötte sig på jobbet.
Idag är alkoholproblem inget man har anledning att diskutera inom fönsterputsaryrket. Det finns andra saker som står i förgrunden.
– Ta prisbilden till exempel. Inom vår bransch har prispressen varit enorm, säger Linus. Det var också det som gjorde att killarna som hade spritproblem slogs ut. De orkade inte hänga med i det allt högre arbetstempot.
– Den pressade arbetssituationen har gjort att man inte kan känna samma yrkesstolthet som tidigare, säger Linus. Då tittade man upp mot husfasaden och kände i kroppen: Fan vad bra det blev! Nu måste man snabbt bli klar för att kunna dra vidare.
Linus är upprörd över svartjobben i branschen.
– Många jobbar för enormt låga timlöner och naturligtvis struntar företagen som dumpar priserna i att betala sociala avgifter.
Linus menar att städbolagen ofta utnyttjar invandrare.
– Ja, tyvärr har jag hört alltför många historier om hur invandrare, som kanske kommer från länder i krig, blir blåsta eller utnyttjade. De har till exempel fått ett arbetsschema där det står att de ska jobba sex timmar, men de tvingas jobba sju eller åtta timmar utan att få extra betalt. Men det är inte så lätt för de här personerna att höja rösten, de kan kanske varken läsa eller skriva svenska.
– Och vad händer när vi öppnar EU mot öst? Då kommer väl allt fler att jobba för mycket låg ersättning, befarar Linus.
Specialstäd har nyligen köpts upp av ett danskt företag och Linus fruktar att det kan bli tuffare att jobba fackligt.
– De har inte samma fackliga regler i Danmark, så mycket står klart. I värsta fall kan det bli så att man får gå på dagen om det inte passar arbetsgivaren.
Något har dock Linus och hans kompisar försökt att göra åt situationen.
– Vi har nyligen startat en fackklubb. De ville ha mig som ordförande, men jag sa ifrån. Vi har en chilenare, en riktigt gentleman, en duktig kille. Han tog tag i ordförandeklubban.
Linus tar slutligen upp ett annat stort problem för fönsterputsarna: parkeringsvakterna.
– Det började i Stockholm, men kom sedan till Göteborg och Malmö. Vi blir formligen jagade av parkeringsvakterna. Vi får inte parkera där och inte där. Det här försvårar vårt jobb högst avsevärt.
Jan-Åke Lindahl |
|
|
|
|
|
|