Om tidningen
Redaktionen
Skriv en insändare
Tipsa oss
Annonsera
Prenumerera
Förbundet
 Tidigare nummer

Hide details for [</font><font face="verdana" style="font-size:11px" class="grey"><b>]2012[</b>]2012
01 Februari
02 Mars
03 April


Hide details for [</font><font face="verdana" style="font-size:11px" class="grey"><b>]2011[</b>]2011
01 Februari
02 Mars
03 April
04 Maj
05 Juni
06 Augusti
07 September
08 Oktober
09 November
10 December

 

Startsidan | Upprörd över flyktingpolitiken
Upprörd över flyktingpolitiken
Anita Dorazio, 72, blev för en tid sedan vald till Årets svensk för sitt uthålliga och engagerade arbete för flyktingars rättigheter. Hon blir riktigt skarp i tonen när hon pratar om Migrationsverket.

– De läser lagen som fan läser bibeln. I en av världens rikaste länder borde vi ha råd att tillämpa asyllagarna på ett generösare sätt.

Anita Dorazio formligen bubblar av engagemang och kämpaglöd.
– Jag har en dubbel klassbakgrund. Min mormor var städerska, slet och knäskurade trappor, min pappa kom från överklassen. I hjärtat har jag dock alltid känt för de svaga och de utsatta.
Hon har varit politiskt och socialt medveten sedan 1960-talet.
– Med hjärtat och hjärnan till vänster, säger hon och fortsätter:
– Jag har levt två liv. Först utbildade jag mig till reklamtecknare, men det var inte min grej. Sedan utbildade jag mig till lärare och jobbade som invandrarlärare. Det var där som jag först kom i kontakt med utvisningshotade människor. I början förstod jag inte hur mycket politik som fanns i botten kring dessa människors utsatthet i svensk flyktinghantering, men det fick jag snart klart för mig.
Utsattheten, hopplösheten och rädslan hos flyktingarna i vårt land har hon sett mycket av. Och hon är förfärad över hur det har utvecklats i Sverige.
– Ja, att vi i ett av världens rikaste länder kan behandla människor som söker sig hit på det sätt vi gör, det är skrämmande. Man ska ha klart för sig att flyktingarna som tagit sig hit, med allt vad det innebär, är ingen svag grupp. Det är samhället, asylsystemet som gör dem svaga.
Anita vet vad hon talar om. 1986 bildade hon Stockholms asylkommitté, därefter Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas riksråd, Fristadsrörelsen (som hjälpte till att hitta bostäder till folk som var tvungna att gå under jord) och 1995 var hon med om att starta den första vårdmottagningen för papperslösa flyktingar i Sverige som drivs av Läkare i Världen.
– I samband med utmärkelsen Årets svensk fick jag många blombuketter, bland annat en med hjärtliga gratulationer av Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson. Jag ska tacka så mycket men den ska han också få jobba för!
Vad menar du med det?
– Jag ska se till att han får komma ut och se verkligheten. För den verkar han inte ha någon större koll på.
Och vad menar du att verkligheten i Sverige anno 2009 kan innebära för dem som är här som flyktingar?
– Det allra allvarligaste är att sedan 20 år tillbaka har rätten till asyl bit för bit eliminerats. Asylrätten får aldrig ställas mot arbetslösheten, konjunkturanpassas och användas som ett politiskt instrument. Men så är det idag.
– Det ligger en så oerhörd tragik i att människor ska tvångsavvisas, det vill säga deporteras. De flesta som vi försöker hjälpa upplever sig hotade till livet och många har inget hem att återvända till. Att utvisas till länder som är i krig, inbördeskrig som Irak och Afghanistan, eller till diktaturens Iran, där tortyr och avrättningar hör till vardagen, det innebär dödsfara. I Sverige måste vi ha råd att se varje människa och att tillämpa asylrätten generöst.
Fastighets har som första förbund inom LO-, TCO- och Saco-sfären beslutat att organisera papperslösa. Hur ser du på det?
– I Spanien och Italien har syndikalisterna jobbat bra med de papperslösa. Naturligtvis hade jag väntat att något skulle hända även inom den svenska fackföreningsrörelsen. Det är jättebra, men …
Varför ett men…?
– Det är också viktigt att facket förstår att jobba ”med mjuka händer” och diskret, annars kan man utsätta människor för livsfara. Många papperslösa hotas till livet om de tvingas återvända till sina hemländer. Men de kan också vara hotade av sin arbetsgivare här. En papperslös vågar ju inte gå till polisen och anmäla arbetsgivaren. Det som gör mig rasande är att polisen fått 40 miljoner extra för att verkställa = deportera asylsökande bland annat med extrachartrade plan hem till helvetena. Denna tid kommer att gå till historieboken som skamlig när det gäller flyktingpolitiken.
Slutligen: Hur har du påverkats av att bli utsett till Årets svensk?
– Jag är inte viktig i sammanhanget. Det är frågorna som är viktiga. Det handlar faktiskt om människors liv och förintelse!

Namn: Anita Dorazio
Ålder: 72 år
Bostadsort: hyreslägenhet på Lidingö
Familj: frånskild, två vuxna barn, ett barnbarn och två bonusbarnbarn
Aktuell som: ”Årets svensk”

Jan-Åke Lindahl

nr 1|2009
Dålig fart på det förebyggande arbetsmiljöarbetet
Hård kritik mot Lavalutredningen
Inte riskfritt att ”baktala” arbetsgivaren
Krönikan
Ledaren
Samspelt duo fixar felen på elen
Städare klämdes svårt i olycka med hiss
Svårare att få jobb inom Samhall
Så blir jobbet roligare
Upprörd över flyktingpolitiken
 Lyssna på hemsidan
 
   Tidning för Fastighetsanställdas förbund E-post: fastighetsfolket@fastighets.se