 |
|
|
| Tidigare nummer |
|
![Show details for [</font><font face="verdana" style="font-size:11px" class="grey"><b>]2010[</b>]](/icons/expand.gif) 2010
2009
2008
2007 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Ingen köpfest för lågavlönad städare
Hilkka Wikström är en trotjänare i städbranschen. Hon började som städare efter skolan och blev kvar. Idag rengör hon köpcentret Kupolen i Borlänge och förundras över att folk har råd att shoppa så mycket. Själv får hon vända på slantarna. Efter 34 år i yrket är månadslönen 17 722 kronor.
När tåget närmar sig Borlänge station reser sig Kupolens tak som en jättelik bröstvårta över stadens gytter. Så har också byggnaden fått namnet ”Tunatutten” i folkmun. Köpcentret erbjuder ett vimmel av butiker plus ett antal restauranger och kaféer. Här kan man lätt tillbringa en stor del av dagen. Många verkar också göra det. Hilkka Wikström får köra slalom bland shoppingsugna kunder, speciellt när det är lönevecka.
– Jag skulle önska att jag hade en signal på min städvagn, säger hon. Hade jag det kanske folk skulle flytta sig ur vägen när jag kommer. Nu gör de sällan det.
Förutom att städa får Hilkka Wikström agera rörmokare och guide. Det är ofta stopp i toaletter. Ibland verkar det handla om sabotage, alltså barn som roar sig med att spola ned mängder av toapapper. Och trots att det finns orienteringstavlor hejdas hon av kunder som frågar var man kan äta, vid vilken entré bussarna stannar etc.
– Då smilar jag upp mig och svarar vänligt hur trött jag än är, säger hon. Att vara städare är ett serviceyrke. Det måste man alltid tänka på.
Hilkka Wikström städar två av de tre våningsplanen i Kupolen. Hon rengör golven utanför butikerna, rulltrappor och toaletter. Därtill kommer kontorsstädning åt företag i huset.
– Det är ett stort område som jag har på min lott och mycket glas som ska befrias från fläckar och krom som ska skina. Det ställs också väldigt höga krav på städningen. Allt ska vara närmast kliniskt rent.
Hon och hennes arbetskamrat får mycket beröm av köpcentrets ägare. Även kunder kan tacka för att städarna håller snyggt och fint. Beröm från arbetsgivaren är inte lika vanligt.
– Det känns mest som det ställs nya krav hela tiden, säger hon. Så är det nog på alla arbetsplatser idag. Folk biter ihop och jobbar på tills det inte går längre.
Stressen sätter sina spår. Efter arbetsdagens slut är Hilkka Wikström verkligen slut också. Hon går mycket under arbetet och det är en ständig trängsel och sorl av människor. Dessutom besväras hon av den torra, varma luften i centret.
– Det känns som jag ständigt är förkyld och hes, säger hon. Att mina halsbesvär är relaterade till städningen vet jag. När jag är ledig mår jag bra.
De få pauser Hilkka Wikström tar använder hon paradoxalt nog till att röka. Jag följer med när hon tar ett bloss i friska luften, som inte direkt känns frisk. En led med tät biltrafik finns strax invid.
Hon höjer rösten för att överrösta trafikbruset och berättar att det var med sorg i hjärtat hon lämnade städjobbet på SSAB, när ISS förlorade kontraktet till Sodexho.
– Visst var det drygt och tungt att städa där, men det var ett jättebra kamratskap. Jag glömmer aldrig den korg med julmat och godis som jobbarna på verket gav mig i avskedsgåva. När jag kände att jag varit så uppskattad kom tårarna.
Fortfarande har hon lite kontakt med ”gubbarna” på verket, eftersom hon städar baracker där. Dessutom stöter hon på dem när de handlar på Kupolen.
Det hon själv helst skulle vilja köpa är en bil. Att cykla till jobbet är bra motion, men mindre trevligt i rusk och kyla.
Hon drömmer också om en solsemester utomlands.
– Men när de fasta avgifterna är betalda är det inte mycket kvar av lönen. Nog är det dåligt betalt efter så många år. Tur nog har jag lärt mig sparsamhet av min mamma. Hon kunde verkligen konsten att vända på varje krona.
LO:s förslag om en speciell kvinnopott tycker hon är utmärkt.
– För det är ju vi kvinnor som har de lägsta lönerna.
En liten extrainkomst får Hilkka Wikström genom att panta tomflaskor och burkar som hon samlar in på centret. De pengarna använder hon till att köpa kläder.
Ibland hittar hon värdeföremål som folk glömt, till exempel handväskor och mobiler. Sådana saker lämnar hon till vaktmästaren.
Vaktmästare och ordningsvakter är de personer hon har mest kontakt med på arbetsplatsen. Att ett bevakningsbolag patrullerar centret dygnet runt är en trygghet. Speciellt när hon kommer klockan sex på morgonen och ska bege sig in i källargångarna, där städpersonalen har sina utrymmen. Det kan vara stökigt utanför centret och finnas uteliggare och knarkare som vill in i värmen.
I städförrådet står en skurmaskin som en städare från ”specialen” rengör centret med ett par gånger i veckan. Från början var det meningen att Hilkka Wikström skulle använda den. ”Men aldrig att jag kör den på ramper och in i hissar. Det törs jag inte bland allt folk”, sa hon till chefen. Hennes vägran ledde till att hon fick ett varningsbrev. Det stod att hon skulle bli omplacerad om hon inte körde maskinen. Men sedan Fastighets lokala ombud talat med arbetsgivaren har hon inte hört något mer i frågan.
När Hilkka Wikströms arbetspass är över fortsätter vi samtalet på en restaurang. Hon minns med ett leende när hon som 18-åring började städa på Dalaregementet.
– Jag funderade inte alls på hur det skulle vara att städa, utan tänkte bara på att det skulle bli kul att tjäna egna pengar och träffa en massa snygga killar, säger hon.
Städledaren var som en gammaldags stenhård skollärarinna. Allt skulle vara tiptop.” Ni lämnar inte arbetsplatsen innan den skiner”, sa hon.
– Det hon lärde mig sitter i. Jag vill sköta mitt arbete till punkt och pricka och de sjukdagar jag tagit ut är lätt räknade. De gånger jag varit borta från arbetet är när jag fött mina barn – en pojke som idag är 20 år och en flicka som ska fylla 18 år. Att jag stannat så länge i yrket måste väl betyda att jag har trivts. Dessutom är jag en envis finska som segar på.
ISS, som Hilkka Wikström hela tiden varit anställd hos, klassar hon som en bra arbetsgivare
– Men kriget i städbranschen är förödande. Det är bara lägsta anbud som gäller och uppdrag kan snabbt tas över av ett annat bolag. Den osäkerheten är en extra stressfaktor.
Det roligaste uppdraget hon haft var att åka runt och utföra flyttstädningar och storstädningar.
– Jag och en kollega skötte oss i princip på egen hand. Vi trivdes jättebra ihop. När hon gick i pension var det som att mista sin högra hand.
Hilkka Wikström har aldrig skämts för att vara städare, men ångrat att hon inte fortsatte att utbilda sig inom restaurangbranschen. Kanske hade hon öppnat en egen krog då.
– Nu är det för sent att sadla om. Jag tillhör nog den sista generationen som orkar städa hela livet. Unga som kommer och prövar på jobbet har inte alls samma uthållighet. Kanske innebär det att man måste utveckla yrket.
Under hennes år som städare är det främst redskapen som förbättrats.
– Jag började med käpp och trasa, nu har vi jättefina städvagnar och städklara moppar. Rengöringsmedlen är också mycket bättre. Tidigare var de rena giftet. Samtidigt ökar stressen och den sociala biten i jobbet har nästan försvunnit helt. Vi går var och en för sig.
Efter arbetsdagen vill hon bara koppla av. Hon hamnar lätt i tevesoffan och ser någon såpa. Nyhetsprogram eller en dagstidning känner hon inget behov av.
– Det är ändå mest elände man rapporterar om. Politik intresserar mig inte heller. Men aldrig att jag skulle rösta på borgarna. Det är glasklart att deras valseger kommer att leda till sämre förhållanden för oss vanliga jobbare, säger Hilkka Wikström.
Ingegerd Rönnberg |
|
|
|
|
|
|