Om tidningen
Redaktionen
Skriv en insändare
Tipsa oss
Annonsera
Prenumerera
Förbundet
 Tidigare nummer

Show details for [</font><font face="verdana" style="font-size:11px" class="grey"><b>]2012[</b>]2012
Show details for [</font><font face="verdana" style="font-size:11px" class="grey"><b>]2011[</b>]2011
 

Startsidan | Pensionär på deltid

Pensionär på deltid
Marianne Wiström, städare i Stenungsund, har tagit ut pension men fortsätter att arbeta två dagar i veckan. Hon känner sig inte gammal, tycker det är roligt att jobba och vet att hon gör nytta. Utan sociala kontakter skulle hon dessutom inte må bra.
Stenungsund möter med blixthalka och blåkalla vindar från havet. Natten innan har det haglat och nu har nederbörden fryst till blankis. I den på sommaren så livfulla gästhamnen guppar ett fåtal båtar och det går små gäss på vågorna.
Sammanbitna mot kylan skyndar människor över torget mot centrum som strålar likt en kamin av alla juleljus. I dess knutpunkt, kulturhuset Fregatten, träffar Fastighetsfol­ket Marianne Wiström. På parkeringen har hon ställt sin ögonsten – en nyinköpt cab.
En sådan bil har hon länge velat ha. När hon ärvde lite pengar efter sin älskade pappa fick hon råd.
Mariannes gestalt signalerar verkligen inte tant. Hon ser betydligt yngre ut än sina 65 år med smärt figur och chic frisyr och det märks att hon lägger ner omsorg på klädvalet.
– En del tycker nog inte att man som pensionär ska färga håret och klä sig i jeans eller köra cab. Men det struntar jag i, säger hon med ett av många skratt.

marianne
Marianne Wiström arbetar två dagar i veckan. Hon
har inte längre värk i kroppen och njuter både av att
jobba och att vara ledig.


Marianne kallar sig inte gärna pensionär. Hon tänker verkligen inte gå med i någon pensionärsförening och har ännu inte utnyttjat någon pensionärsrabatt.
– Pensionär, då tänker jag på riktigt gamla människor som går med käpp eller rullator och är lite sjukliga. Jag känner att jag har mycket kvar att ge och får jag bara vara frisk tänker jag jobba många år till.
Vi bänkar oss på en välbesökt pizzeria och Marianne berättar livfullt om sin yrkesbana. Hon har varit städare i 27 år, först i Asab:s regi och numera hos ISS, och har många roliga minnen, inte minst från städning på de fabriker som präglar Stenungsund.
Jobbet har alltid varit viktigt för henne och hon är stolt över att ses som ”en klippa” av sin chef. Extra bra trivdes Marianne som teamledare.
– Att ha ansvar och se till att det är ordning och reda passar mig. Däremot har jag aldrig tyckt om att läsa och plugga in saker. Därför var det en stor ansträngning att gå en SRY-utbildning, men samtidigt var det väldigt intressant.

Baksidan med städarbetet har varit att Marianne fått värk i rygg och axlar. Eftersom jobbet blivit alltmer stressigt och hon måste stiga upp mitt i natten har det även blivit en psykisk press. Därför valde hon att gå i pension redan vid 63 år.
– Samtidigt var jag bestämd med att jag inte ville släppa yrkeslivet helt. Jag har sett vad det kan göra med människor. En del skrumpnar ihop och kan helt tappa livslusten.
Det väckte förvåning bland kollegor och chefer när Marianne förklarade att hon ville fortsätta jobba, trots att hon skulle gå i pension.
– Men jag fick igenom mitt önskemål, eftersom man insåg att min arbetskraft och mitt kunnande behövdes. Nu är det dessutom en till på jobbet som valt att göra som jag.
Marianne tycker att intervjun med Bodil Jönsson om att bli gammal i en ny tid (se Fastighetsfolket nr 10.11) var tänkvärd.
– Det är verkligen sant att det inte finns något bäst-före-datum på människor och fel att man ska sluta arbeta bara för att man uppnår en viss ålder. Hon har också rätt i att vi 40-talister, som nu börjar gå i pension, inte är trötta och utslitna som gårdagens pensionärer. Vi vill ha något meningsfullt att göra och har mycket erfarenheter och kunskap som man borde ta tillvara inom arbetslivet.
Berättelsen om den 70-åriga kvinnan som kände sig för gammal för att ha hästar, men tänkte om och skaffade ny häst efter att ha läst Bodil Jönssons bok, gjorde Marianne hjärt­innerligt glad. Trots att böcker egent­ligen inte är hennes grej, känner hon sig lockad att läsa Bodil Jönssons bok ”När horisonten flyttar sig”.

Idag städar Marianne två dagar i veckan. Hon har inte längre värk i kroppen och njuter både av att jobba och att vara ledig.
– Faktiskt har jag nog aldrig mått bättre, säger hon. Det enda negativa med att gå i pension är att det ger så lite pengar. Jag skulle inte klara mig ekonomiskt om jag inte hade en man att dela utgifterna med. Så inkomsten från städarbetet är mycket välkommen, men inte huvudanledningen till att jag valt att fortsätta arbeta.
Marianne har tre uppdragsgivare, en klädbutik, en postterminal och en gasolfabrik, och hon slipper arbeta tidiga morgnar.
– Jag och en arbetskamrat blev en gång stoppade av polisen när vi var på väg till jobbet vid fyratiden. ”Vad gör ni ute så här dags?” frågade de. När vi berättade att vårt jobb började så tidigt, sa de ”Oj, stackars er!”, berättar Marianne med ett skratt.

Marianne är också fortsatt fackligt aktiv, sekreterare i arbetsplatsklubben och skyddsombud, vilket hon tycker är jätteroligt. Engagemanget har gett henne nya kontakter, hon får gå kurser, delta i konferenser och, viktigast av allt, höra hur andra har det på jobbet.
På sin lediga tid promenerar hon mycket. Marianne har två yorkshireterrier som gör att hon kommer ut i alla väder. Dessutom städar hon, bakar och pyntar.
Marianne har fyra barn och nio barnbarn. En dotter bor med familj i Sydafrika och dit skulle hon gärna resa om hon inte vore flygrädd.
– Kortare sträckor fixar jag, men 16 timmar i luften skulle ge mig panik.
Även Mariannes man valde att fortsatte arbeta efter att han ”fyllt pensionär”.
– Han hade nog velat jobba kvar länge än, men när fabriken tvingades göra neddragningar ville han släppa fram yngre krafter. Den pressen har inte jag känt av. Unga köar ju inte för städjobb.
När Marianne arbetar lagar hennes man mat. Han följer även med och handlar och då hon sitter barnvakt.
– Att få lite hjälp med markservicen är skönt och det betyder mycket att vara två när man går i pension.

Marianne och hennes make är inga TV-slavar. Istället bjuder de hem familj och vänner och spelar gärna sällskapsspel. Ibland lyxar de till det och tar en hotellweekend i Göteborg som gärna får inkludera en artistshow på Rondo, eller så åker de till Kiel och shoppar.
Marianne trivs i radhuset i Stenungsund men skulle gärna flytta söderut till solen och värmen.
– Jag ogillar verkligen höstarna och vintrarna med regn och kyla och de stormar som allt oftare drabbar västkusten. Min man och jag reser alltid till samma ställe i Spanien, vi känner oss hemma där och kanske kunde jag öppna ett hundpensionat. Man måste ha drömmar även som äldre, annars kroknar man!

Text: Ingegerd Rönnberg
Foto: Christer Olofsson

nr 1|2012
Arbetade övertid utan ersättning
Begär ledigt för studier i god tid
Fastighetsskötare misshandlades i tvättstuga
Klimatstyrd
Ledaren
Ny på jobbet som de ungas röst i LO
Så fick klubben på Öbo upp lönerna
Vardagsnära energikurs
"Skyddsombuden använder fel kanaler"
 Lyssna på hemsidan
 
   Tidning för Fastighetsanställdas förbund E-post: fastighetsfolket@fastighets.se