Namn: Monica Öhrling
Ålder: 62 år
Bostadsort: Vintrosa
Familj: man, barn och barnbarn
Intressen: datorer, trädgård, handarbete,
korsord
Aktuell som: har gått i pension efter att ha arbetat 32 år vid Fastighets avdelningskontor i Örebro


Äntligen tid för trädgård
Efter 32 år vid Fastighets avdelningskontor i Örebro har Monica Öhrling, 62, gått i pension och kan ägna sina krafter åt att vårda sin trädgård.
– En sak är dock säker, säger hon: Fastighets kommer för alltid att finnas i mina tankar.

Monica Öhrling arbetade som kontorist vid Asabs kontor i Örebro när hennes pappa, som var ombudsman i Elektrikerförbundet, hade fått nys om att det fanns ett ledigt jobb vid Fastighets avdelningskontor i Örebro.
– Visserligen var jag insatt i hur städentreprenadavtalet fungerade, men visst kändes det som det snurrade i huvudet när jag kom till Fastighets, berättar hon. Inte minst avtalsregistret var snårigt att ha koll på. Men som tur var fick jag hjälp av mina arbetskamrater.
Med din långa erfarenhet har du säkert lagt märke till om medlemmarna idag för fram andra frågeställningar än tidigare.
– Det har i och för sig alltid handlat om lönefrågor, men på senare år har problemen ökat och tvisterna med arbetsgivarna har också blivit fler. Det fanns ett större engagemang hos medlemmarna tidigare. Men det är kanske inte så konstigt, för på 1960- och 70-talen fanns en stor framtidstro i samhället, allt skulle bli bättre.
Ibland har du väl varit med om ”telefonterror” i samband med att medlemmarna varit missnöjda med något?
– Ja, och den värsta anstormningen var nu under mitt sista anställningsår. Jag tänker på den förhöjda finansieringsavgiften till a-kassan som den borgerliga regeringen tvingade på våra medlemmar. Då var det enormt många samtal till vårt kontor.
Du har också varit med om en del omorganisationer på jobbet.
– Javisst, första gångerna det var aktuellt blev jag förstås orolig. Men efterhand tar man det lugnare och tänker: Det är bara att avvakta och se hur det blir. I stort kan man se det så här; är facket organiserat i mindre enheter så är det lättare att komma i kontakt med medlemmarna, å andra sidan kanske man inte klarar ekonomin som ett litet förbund. Det senaste försöket att gå ihop med Byggnads, Målarna och Elektrikerna var dock ingen höjdare. Jag tycker inte Fastighets och Byggnads passar ihop.
Hur reagerar du över att så många lämnar facket idag?
– Som alla andra blir jag ledsen. Fackets framtid ligger i att vi kan få ungdomarna att engagera sig.
Jag vet att du var engagerad i det socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU, som ung. Var tycker du om politiken idag?
– Trots valförlusten så tycker jag att Göran Persson gjort ett jättejobb. Sedan hade jag nog inte tänkt mig Mona Sahlin som ny partiordförande utan snarare Margot Wallström. Jan Eliasson var mitt andra val, men han hade väl åldern emot sig.
Arbetsmässigt skedde väl stora förändringar för dig under dina 32 år på avdelningskontoret?
– Den stora revolutionen kom i samband med datoriseringen. Tidigare skedde allt jobb manuellt. I och med den nya tekniken kunde vi bli av med en del av de tråkigaste arbetsuppgifterna.
– Och när vi sedan på 1980-talet själva kunde gå in och ändra i arbetsgivar- och medlemsregistret kändes också detta som en revolution. Tidigare fick dessa ändringar bara genomföras på förbundskontoret.
När du för egen del sammanfattar din arbetsinsats, hur låter det då?
– Jag har haft ett intressant arbete med många medlemskontakter. Och absolut roligast var när jag fick delta i att bygga upp det nya datasystemet, Citrix. Det är alltid roligt att få vara delaktig i något nytt, från start.
Slutligen: Hur har den första tiden som avtalspensionär varit?
– Jag tänkte att jag skulle ta det lugnt första veckan, men redan första dagen var jag barnvakt. Och så är det mycket jobb i trädgården så här års. Jag har ett trädgårdsland där jag odlar potatis, lök, sallad och tomater till husbehov. Det händer saker hela tiden och det ska det väl göra också.

Text: Jan-Åke Lindahl
Foto: Nina Hellström