 |
|
|
| Tidigare nummer |
|
![Show details for [</font><font face="verdana" style="font-size:11px" class="grey"><b>]2010[</b>]](/icons/expand.gif) 2010
2009
2008
2007 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Namn: Ljiljana Panic
Ålder: 36 år
Civilstånd: ensamstående mamma med två döttrar, 9 och 15 år gamla
Bor: Gamlestaden i Göteborg
Fritidsintresse: träffa kompisar och fika
Aktuell som: språkombud på arbetsplatsen
Med språket som fackligt verktyg
För nio år sedan fick Ljiljana Panic hjälp av facket. Idag har hon fackliga förtroendeuppdrag i Fastighets. Senast har hon utsetts till språkombud på sin arbetsplats.
– Den bästa reklamen facket kan göra är att företräda sina medlemmar på ett bra sätt. På det sättet ökar förtroendet för facket.
I Göteborgsavdelningen har man insett det faktum att Fastighets har många invandrare i sina led. Det senaste som gjorts konkret är att man har inspirerat LO-facken i Göteborg att satsa på utbildning för att skapa språkombud på arbetsplatserna.
– Vi funderade över hur Folksams flerspråkliga kundtjänst i Malmö fungerade och hur man kanske skulle kunna göra något liknande, säger Håkan Leidzén, ombudsman på Fastighets avdelning i Göteborg.
– Jag är den förste som gått en tredagarsutbildning genom Fastighets försorg. Självklart kan jag på ett ännu bättre sätt hjälpa mina medlemmar sedan jag blivit språkombud, säger Ljiljana Panic.
Ljiljana berättar att på vissa arbetsplatser inom Sodexo arbetar det bara folk som kommer från före detta Jugoslavien.
– Eftersom jag kommer från Serbien och kan serbiska så är det klart att den här gruppen nu kan få ett bättre stöd.
Hon kom till Sverige som 19-åring efter att ha bott en tid i Schweiz. Även om Ljiljana kom hit som ung, så upplevde hon sitt första möte med det nya landet som en kulturkrock.
– Det är inte så lätt som man kan tro att ställa om sig. I Serbien stod familjen i centrum och då menar jag inte bara mamma, pappa och eventuella syskon, utan även farbröder och mostrar. När jag åker tillbaka till Serbien på semester är det helt givet att jag till exempel ska träffa min farbror. Detta är kanske inte lika givet för en svensk som bor utomlands och åker hem på semester.
En annan sak som gjorde att de första åren blev tunga var att Ljiljana nästan inte erbjöds någon svenskundervisning.
– De som kom hit som flyktingar från till exempel Bosnien, Serbien eller Kosovo fick alla en bra språkundervisning. Själv fick jag bara möjlighet att läsa svenska två timmar i veckan de fyra första åren som jag bodde här.
Ljiljana hade hunnit utbilda sig till metallslipare hemma i Serbien. Hon sökte också jobb på SKF men fick inget.
Sommaren 1997 fick hon dock sommarjobb på Partena Clean (numera Sodexo) och där har hon blivit kvar.
– Jag trivs utmärkt med jobbet, säger hon och berättar om en av sina roligaste arbetsplatser.
– Det var när jag städade i TV-huset i Göteborg. Bingo-Lotto var nytt och Leif ”Loket” Olsson var programprofil. Det var kul, för jag fick så bra kontrakt med såväl Loket som de övriga som jobbade med programmet.
År 2000 började Ljiljana att arbeta fackligt. Anledningen till detta var att hon efter sin mammaledighet skulle få mindre arbetstid än tidigare av sin arbetsgivare.
– Då pratade jag med facket och de sa att så får det inte gå till. Det hela resulterade i att jag fick fortsätta jobba heltid.
– I samband med denna händelse tänkte jag att nu vill jag ge något tillbaka till facket. De hjälpte mig, varför skulle inte jag kunna hjälpa andra?
På den vägen är det, och sedan ett antal år tillbaka är Ljiljana ordförande i fackklubben på Sodexo i Göteborg.
Text: Jan-Åke Lindahl
Foto: Johanna Svensson |
|
|
|
|
|
|