Eleverna i Själevadskolan i Örnsköldsvik har nyligen påbörjat sommarlovet. Till höstterminen får de flytta in i helt nya lokaler. Den gamla skolbyggnaden från slutet av 1940-talet är i så dåligt skick att den ska rivas. Men innan rivningen kan starta måste all asbest bort.
Sedan i början av maj har Per Brännström och Lars Qvarnström från Ocab sanerat i de delar av fastigheten som tömdes i våras. Nu ska asbesten bort även i resten av byggnaden.
Den här dagen ska Lars avsluta bilningen av kakel i en av skolans toaletter. Asbest finns i kakelfogarna. I anslutning till toaletten har Per och Lars byggt en tvåkammarsluss.
Lars byter om till blå skyddsoverall innan har går in i slussen.
– Overallen är ny för idag. Använda overaller får sättas på först i tunnelns första kammare, förklarar han.
I den andra kammaren sätter han på sig friskluftsmasken, handskarna och stövlarna.


Per Brännström plastar in dörrhålen i de lokaler som ska
saneras så att asbestfibrerna inte sprids.

Asbestsanering är hårt reglerad. Det finns stränga skyddsbestämmelser. Sanerarna måste bära skyddskläder som täcker hela kroppen och en personlig friskluftsmask. Innan någonting i ett rum kan saneras måste rummet plastas in och markeras med skyltar. Luften i rummet ska renas under tiden som saneringen pågår och även en stund efteråt. Allt avfall ska hanteras på ett sådant sätt att asbesten inte kan spridas.
– Ibland tar det bara en timme att sanera ett utrymme, men allt arbete före och efter är så pass omfattande att minst en arbetsdag går åt, berättar Per.
Om hur saneringsjobbet bakom avskärmningen går till kan Lars bara berätta. Jag har inte tillträde till platser där asbestsanering pågår, inte ens för att fotografera eller för att se på. Enligt Arbetsmiljöverket måste jag ha genomgått en endagsutbildning, ha undersökt lungorna och bära samma typ av skyddsutrustning som sanerarna för att få tillträde.
Jag kan dock höra hur Lars bilar bort kaklet bit för bit. Och efteråt, när han bytt om till svarta arbetskläder, berättar han att bilningen är den tyngsta delen av saneringen.
– Bilningsmaskinen väger en del och arbetsställningen är ofta obekväm. Bakom rör kan det också vara trångt och svårt att komma åt. Det blir tungt för armarna. Ingen orkar stå och bila hur länge som helst. Vi måste ta pauser eller jobba med annat emellan så att kroppen får vila, säger han.
– Vi skrapar tills vi har kommit ner till betongen. Då kan vi vara säkra på att asbesten är borta, förklarar Per.

Lars och Per jobbar oftast ihop när de håller på med asbestsanering. De turas om med de tyngsta uppgifterna.
– Jag känner av i händerna om jag bilat flera dagar i sträck. Jag försöker variera mitt jobb så mycket som möjligt, säger Per.
Att jobba med skyddsmask är i allmänhet ingen belastning, tycker Lars och får medhåll av Per. Tvärtom underlättar det jobbet, eftersom de med maskens hjälp får frisk luft. Om de måste sanera i trånga och varma miljöer kan det dock bli svettigt med skyddsmasken, berättar de.
När all asbest är borta ska avfallet läggas i säckar av tjock plast och de förslutna säckarna ska köras till en särskild station för farligt avfall.
– Från toaletter och badrum av den här storleken blir det cirka 2 ton kakelrester. Fem spadar i varje plastsäck är lagom. Vi ska ju orka bära ut dem också, säger Per.
Säckarna ska först torkas av och all utrusning ska saneras, vilket i praktiken innebär att allt ska dammsugas och torkas med trasa och vatten. Även dammsugaren ska rengöras och filtret bytas ut. Golv, armaturer, väggar och tak som inte varit skyddade av plast ska också vara avdammade och avtorkade.
– De som beställer jobben av oss kan ibland ha svårt att förstå varför saneringen tar så lång tid. Men det finns regler som vi måste rätta oss efter, att fuska går inte, säger Per.


Lars Qvarnström, iförd skyddskläder och mask.

När man arbetar med material som innehåller asbest kan man bli utsatt för asbestdamm. Andas man in asbestfibrer kan lungorna skadas. Därför måste sanerarna skydda både sig själva och omgivningen.
– Jag är inte orolig för egen del. Fastighetsskötare och andra yrkesgrupper som kan komma i kontakt med asbest är ofta värre utsatta, eftersom de inte känner till riskerna eller hur de ska skydda sig, säger Lars.
– När jag fick barn byggde jag en dusch inne i garaget. För barnens skull tar jag mig en dusch när jag kommit hem från arbetssaneringen. Om det mot förmodan finns någonting kvar så skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv om det skadade mina barn, säger Per.
Alla som sanerar asbest ska ha genomgått en fyra dagar lång utbildning. Den ska sedan kompletteras vart femte år. Hälsokontroller är också ett måste innan man får börja. Man ska vara frisk och att framförallt ska lungorna vara i gott skick. Vart tredje år ska hälsokontrollen upprepas.
– Senast hade jag en bättre lungkapacitet än någonsin, berättar Per.

Ocab och andra saneringsföretag som jobbar med asbest måste ansöka om tillstånd hos Arbetsmiljöverket. Ett annat tillstånd krävs för att ”transportera farligt avfall från egen verksamhet”.
Arbetsmiljöverkets inspektörer gör kontroller för att se att allt går rätt till:
– Kontrollerna är bra. Verket kan se vilka företag som är seriösa och kan kanske få bort de mindre seriösa företagen från branschen. Vi har till exempel sett sanerare utan vettig skyddsutrustning. Jag har dock inte någon uppfattning om hur vanligt det är med oseriösa företag i branschen, säger Per.
Per är skyddsombud, men alla som jobbar med asbestsanering måste tänka på sin arbetsmiljö. Några olyckor har inte inträffat i samband med asbestsanering sedan Per började hos Ocab för tre och ett halvt år sedan.
– Inför alla typer av saneringar måste företaget göra en riskinventering och förebygga olyckor genom att tänka extra på hur vi arbetar. Inventeringsresultaten sitter i pärmar som alltid ska finnas tillgängliga.
Asbest får inte användas längre men det finns fortfarande mycket asbest kvar i byggnader och maskiner. Per och Lars har sanerat industribyggnader, flerbostadshus och privata villor. Asbest finns med stor sannolikhet i flerbostadshus från miljonprogrammets tid.
– När en hyresgäst i bostadsområdet Valhalla här i Örnsköldsvik har fått en vattenskada i badrummet får vi en beställning på asbestsanering av fastighetsägaren innan badrummen kan göras i ordning, säger Per.
I källarutrymmen och pannrum kan det finnas asbest till exempel runt rörböjarna.
– Vi kan se om röret har isolerats före eller efter asbestens tid. Den som är ovan kan klämma på röret. Om isoleringen runt röret är mjuk finns det nog ingen risk för asbest, säger Per.
Så länge som ingen rör isoleringen gör inte asbesten någon skada. Men behöver man skära av isoleringen för att komma åt röret kan man också ha frigjort asbest.
Vid byte av diskbänk kan det hända att fastighetsskötare får med sig en bit av kaklet och bakom kaklet kan det finnas asbest. Plastmattor med tidstypiska 1970-tals mönster kan också vara ett varningstecken.
– Om man misstänker asbest ska man låta en expert ta prover som sedan skickas till ett laboratorium. Ingen ska utsätta sig för asbest i arbetet, säger Per.
Per och Lars trivs med sitt jobb. När de inte sanerar asbest, jobbar de med till exempel brand- eller PCB-sanering. Arbetet är varierande och de jobbar aldrig ensamma.
Stämningen är hjärtlig, men rå, när de träffar kollegorna Birgitta Westin och Emil Nilsson under frukostrasten.
– Man måste kunna skämta med varandra om det mesta på jobbet, säger Per.
Lars är inte helt nöjd men lönen, med tanke på det tunga och riskfyllda arbete han har. Per menar dock att lönen inte är så dålig om man till exempel jobbat med asbestsanering en hel månad. Då får de ett tillägg som ligger mellan 4 000 och 5 000 kronor. Jag får dock inte veta hur mycket de tjänar. Alla på företaget har individuella löner och då ”blir det konstigt om vi lämnar ut våra löner”.


Under fikarasten trättar Lars och Per kollegorna Birgitta Westin (till vänster) och Emil Nilsson.

Innan jag lämnar Örnsköldsvik har jag möjlighet att se hur Per och Lars förbereder ett av de sista saneringsjobben i den här delen av skolan. De har hittat asbest i tätningsmaterialet i skarvarna till några ventilationstrummor.
Alla dörrhål ska täckas med plast för att hindra asbesten från att spridas i huset. Med dubbelhäftande tejp är det enkelt att fästa plasten på väggen och golvet.
– Jag tror att vi får skära loss bitar från trumman med tätningsmaterialet, säger Per innan vi lämnar skolan och de kör mig till busstationen.


Skadar lungorna
Asbest är små och tunna mineralfibrer som i fri form kan tränga in i kroppen. Om man andas in asbestfibrer kan man skada lungorna och bukhinnan.
Den farligaste formen av asbest förbjöds 1976 och ett totalt förbud mot asbestanvändning kom 1982. Fortfarande avlider dock cirka 100 personer årligen i mesotheliom, en elakartad cancerform som orsakas av asbest.
Asbest kan också orsaka lungcancer, asbestos (som sätter ner lungfunktionen och ger allvarliga andningssvårigheter) och pleuraplack (förkalkning av lugnsäckens väggar som ger en typ av dammlunga).


Här finns asbesten
Asbest har använts flitigt eftersom det är smidigt, har hög hållfasthet och är värmetåligt. Det kan förekomma i fastigheter som byggdes före 1977. Några av de vanligaste användningsområdena var i ventilationsanläggningar och soprum som brandskydd, i rör och värmepannor som värmeisolering, i vatten- och avloppsrör, i underskiktet till plastmattor, linoleummattor, färger och plaster, i kakelfix och kakelfog samt i golvplattor som bullerdämpning och armering. Asbest har även funnits i skyddskläder (mot hetta), i bromsband och som tillsats i murbruk.

Enligt Arbetsmiljöverket tillhör bland annat elektriker, byggnadssnickare, värmetekniker och städpersonal yrkesgrupper som kan bli utsatta för skadligt asbestdamm.
För en tid sedan polisanmälde Svenska Elektrikerförbundet det kommunala bostadsbolaget Stockholmshem för arbetsmiljöbrott sedan elektriker kommit i kontakt med asbest i rörböjar under ett omfattande installationsarbete i Stockholmsförorten Rinkeby.
Man kan identifiera asbest och asbesthaltiga material genom besiktning. Om man är osäker kan man göra en provtagning för analys.

Text och foto: Minna Pyykölä