Att det fifflas i städbranschen är inget nytt. Svarta löner, fakturor som inte stämmer och bristande bokföring är några av de metoder som används. Staten förlorar miljarder, de seriösa städföretagen har svårt att konkurrera och de anställda kommer i kläm. Nytt är däremot att även företrädare för näringslivet nu efterlyser ökad kontroll av företagen.

I en av rättssalarna i Stockholms tingsrätt har sex män nyligen suttit på de anklagades bänk. De är misstänkta för att ha undanhållit Skatteverket mer än 30 miljoner kronor. Männen är bland annat åtalade för bokföringsbrott, försvårande av skattekontroll, grovt skattebrott och medhjälp till dessa brott. Detta är den senaste i en rad rättegångar som hållits under de senaste åren mot ledande personer i städbolag.
Det går inte att säga hur omfattande den ekonomiska brottsligheten är – varken inom städbranschen eller i samhället i stort. Enligt Skatteverkets bedömning förlorar staten årligen totalt cirka 88 miljarder kronor i form av uteblivna skatter, moms och arbetsgivaravgifter.
När det gäller fifflet inom städbranschen är osäkerheten mycket stor. Branschen är dåligt kartlagd och intresset för den har hittills inte varit speciellt stort från myndigheternas sida.
Peter Enström är expert på offentlig upphandling i arbetsgivarorganisationen Almega. Han gissar att de oredovisade intäkterna i städbranschen ligger kring 1,5 miljarder kronor per år.
Att flera misstänkta fall av skattebrott i städbolag lett till åtal under de senaste åren. ska dock inte tolkas som att den här typen av brottslighet ökat i branschen, anser de som Fastighetsfolket talat med.
– Men ingenting tyder heller på att den skulle ha minskat i omfattning, framhåller Dan Magnusson på Ekobrottsmyndigheten i Stockholm, som under 1990-talet specialgranskade bland annat städbranschen.
Lennart Berg jobbar med analys och utveckling av ekobrottsbekämpning hos samma myndighet. Han ser städbranschen som en av flera problembranscher när det gäller ekonomisk brottslighet.
– Städbranschen har på senare år kunnat expandera, eftersom de offentliga förvaltningarna i allt större utsträckning lägger ut städningen på entreprenad, säger han. Möjligheten att växa gäller både den seriösa och den oseriösa delen av branschen.

Lennart Berg tror att de anställda i städbranschen i större utsträckning än i många andra branscher är utsatta för oseriösa arbetsgivare. Andelen invandrare är större och utbildningsnivån bland städare är låg. Samtidigt har arbeten utan utbildningskrav minskat i omfattning.
– Ju fler seriösa städbolag som slås ut, desto större blir utrymmet för de oseriösa företagen. Invandrare, som har svårt att hitta arbete, har också svårare att skydda sig mot svartarbete, säger han.
Att folk luras till Sverige från andra länder sker även i organiserad form. Lennart Berg berättar bland annat om människor från Latinamerika som tagits hit för att utnyttjas som svart arbetskraft med usla villkor i städ- och restaurangbranscherna.
Skatteverket gör specialgranskningar av olika branscher, men inte så ofta av städbranschen. En sådan granskning påbörjades dock förra året i Västra Götaland och beräknas fortgå hela detta år. Än så länge vill man inte uttala sig om resultatet.
Lars Altsäter, ansvarig för ekoverksamheten i Västra Götaland, tror att den ekonomiska brottsligheten är betydligt större i städbranschen än i de flesta andra branscher. Det förekommer även mycket svart arbetskraft.
Ingen vet hur mycket som betalas ut i svarta löner. En jämförelse med andra yrkeskategorier kan möjligen ge en vägledning. I en rapport från Riksskatteverket ”Kontroll av svart arbetskraft inom byggbranschen” uppskattar man att det inom installationsbranschen, som är en liten del av byggbranschen, rör sig om 2,5–3 miljarder kronor per år. Rapporten bygger på utredningar under år 2001.
Varken Dan Magnusson från Ekobrottsmyndigheten eller Birgitta von Euler-Chelpin Müller på Skatteverket vågar dock uttala sig om de siffrorna motsvarar situationen i städbranschen.

Gesa Markusson är ombudsman i Fastighets Stockholmsavdelning. Hon har en bra överblick över städmarknaden i Stockholmstrakten och har en lång lista på städföretag som hon vet eller misstänker ägnar sig åt oseriös näringsverksamhet. Många av företagen har anknytning till varandra. Ofta är samma personer inblandade.
– Det är vanligt, berättar Gesa, att ett städbolag innan det går i konkurs eller innan det blir känt att det är oseriöst säljer sina städkontrakt till ett annat bolag som fortsätter att driva verksamhet. Det sker ofta utan att kunderna eller de anställda blir informerade.
Under de senaste tre åren har Gesa Markusson drivit lönekrav för Fastighets medlemmar i 57 konkurser. I 44 fall har konkursförvaltaren misstänkt brott.
– Den typen av konkurser är ofta välplanerade, säger hon. Tillgångarna räddas undan innan konkursen är ett faktum. Det tragiska är att de anställda ofta hamnar i ekonomisk knipa och måste vänta länge på att lönen betalas ut via den statliga lönegarantin.
Gesa Markusson gissar att omkring 50 procen av städbolagen i Stockholmsområdet fuskar. Hon påpekar dock att dessa företag inte alls motsvarar 50 procent av marknaden.

Att det är så många som fuskar tror varken Lars Friberg eller Peter Enström på arbetsgivarorganisationen Almega Serviceentreprenörerna, som bland annat företräder städföretagen.
Lars Friberg är både kanslichef på branschorganisationen Sveriges Städentreprenörers förbund, SSEF, och branschansvarig på Almega Serviceentreprenörerna.
– Även de allra flesta städföretag utanför SSEF är seriösa, hävdar han.
SSEF har idag 66 medlemsföretag med tillsammans cirka 60 procent av entreprenadmarknaden. För att få bli medlem i SSEF måste ett företag uppfylla ett antal krav som bevisar att det bedriver seriös verksamhet. Till exempel ska företaget ha varit verksamt i branschen i minst tre år och drivas i aktiebolagsform. Företaget ska var medlem i arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv och bundet till ett kollektivavtal. SSEF ska ha tillgång till delar av företagets ekonomiska handlingar. Alla medlemmar granskas årligen.
Lars Friberg och Peter Enström tycker att den ekonomiska brottsligheten är ett problem i branschen, men påpekar att det finns andra branscher där den oseriösa verksamheten är ännu större.

Vad kan man då göra för att komma åt den ekonomiska brottsligheten?
Lösningarna är olika beroende på vem man frågar. Gemensamt för fack, arbetsgivare, Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten är att de alla efterlyser ökad kontroll.
– Det är ett trendbrott att även näringslivet nu vill öka kontrollen, säger Lennart Berg på Ekobrottsmyndigheten. I många år har vi haft en avregleringshysteri i Sverige, därför finns det nästan ingen kontroll kvar.
Lennart Berg ser gärna att en obligatorisk registrering av alla anställda införs. Skyldigheten skulle omfatta alla arbetsgivare och uppgifterna skulle vara offentliga så att såväl kunder som Skatteverket kan ta del av dem. Det kan vara ett sätt att komma åt företag och underentreprenörer som anlitar svart arbetskraft, tror han. Norge har den typen av registreringsskyldighet och enligt Lennart Berg är det en av anledningarna till att svartarbete inte är lika omfattande i Norge.
Andra tänkbara åtgärder är kontrollbesök som får ske oannonserat. Lennart Berg vill att det ska bli möjligt med många, korta och enkla kontroller. Det förutsätter till exempel att arbetsgivare fortlöpande för register över sina anställda och deras anställningsförhållanden.
Jonas Milton, vd för Almega, är en av sex företrädare för näringslivet som i månadsskiftet februari – mars i en debattartikel i Dagens Industri efterlyste fler kontrollåtgärder för att ”inte låta fuskarna att äta upp tillväxt och välfärd”. Samhällets nuvarande kontroll räcker inte, tycker de. Ett sätt kan vara att göra stickprovskontroller av anställningsförhållandena på arbetsplatserna. De som inte följer reglerna ska få betala böter.
Det pågår en statlig utredning om hur man ska komma åt problemen i de så kallade kontantbranscherna, till exempel restauranger och frisörer. Almega ser fram emot utredningens resultat och vill också få till stånd en utredning som föreslår åtgärder för bland annat städbranschen.
– Vi vill att reglerna ska vara enkla att leva upp till och vara riktade mot de ”svarta” företagen. Generella regler drabbar i slutänden ofta bara de ”vita”. De ”svarta” företagen hittar alltid vägar att komma runt bestämmelserna, säger Peter Enström.
– Ett av Almegas prioriteringar är att ge de vita företagen större möjlighet att växa. Det innebär bland annat att vi ska bekämpa användningen av svart arbetskraft, säger Lars Friberg.
En grupp som är viktig att påverka är kunderna. Därför ordnar Almega seminarier för dem som ansvarar för upphandling av städtjänster:
– Kommuner, landsting och statliga myndigheter måste lära sig att se vad det är de köper. Alldeles för ofta fastnar de för det lägsta priset. Ibland ligger detta på en så orimligt låg nivå att företaget knappast kan leverera tjänsten på ett seriöst sätt, säger Lars Friberg.
Almega och SSEF anser att timpriset för en vanlig kontorsstädning bör ligga på minst 230–240 kronor för att täcka alla kostnader.

Almega, Fastighets och Ekobrottsmyndigheten samarbetar för att minska den ekonomiska brottsligheten i branschen. En projektgrupp ska ta fram förslag till förebyggande åtgärder.
För Gesa Markusson, som representerar Fastighets, står större kundansvar högt på önskelistan. Hon har tröttnat på köpare som bara ser till låga priser. De som köper tjänster måste lära sig att se skillnaden mellan ett seriöst och ett oseriöst anbud, anser hon. Som kund kan man dessutom redan idag kräva att ett städföretaget inte får anlita underentreprenörer. Detta görs dock sällan.

Ett av flera förslag som förts fram i debatten om ekonomisk brottslighet är en entreprenöravgift som motsvarar storleken på skatter och arbetsgivaravgifter för det anlitade bolagets personal. Avgifterna ska betalas in på ett skattekonto av den kund som köper tjänsterna. Det är ett sätt att hindra oseriösa företag att lägga beslag på pengarna.
Andra förslag är bland annat att ge Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten större resurser, att ta fram utbildningar i hur man upptäcker fiffel och ge ut informationsmaterial om vad det innebär att jobba svart.


Underentreprenör sköter svartjobben
Ett klassist mönster för ekonomisk brottslighet i städbranschen är att städförtag anlitar underentreprenörer för att dölja ett oseriöst agerande.
Så här kan det gå till: Städbolag A är till synes ett seriöst företag med egenanställd personal. A betalar in skatter och arbetsgivaravgifter, så som en arbetsgivare ska.
Städbolaget A anlitar städbolag B som underentreprenör. Det händer att B kan vara ”lite solkigt i kanterna”, men inte så mycket att det väcker misstankar. B har dock inte egna anställda utan anlitar i sin tur en underentreprenör – städbolag C.
C existerar som företag en kort tid. När det är dags att ”försvinna” försätts städbolag C i konkurs.
C har betalat ut stora summor till en eller flera personer som har koppling till städbolag A, ofta ägaren eller andra ledande personer.
Städbolag A har på papperet anlitat städbolag B och C, men i själva verket har städbolag C betalat ut svarta löner till den personal som städbolag A har ”vid sidan om” sin seriösa verksamhet. I regel sker detta i smyg. Inte ens städbolag A:s ”vita” anställda känner till det.


110 000 arbetar med städning
Enligt branschorganisationen, SSEF, består städbranschen av drygt 1 500 städföretag med anställd personal och cirka 3 000 enmansföretag.
Av dessa företag är cirka 750 medlemmar i arbetsgivarorganisationen Almega Serviceentreprenörerna och sysselsätter omkring 50 000 personer.
SSEF beräknar att omkring 110 000 personer i landet är sysselsatta med städning.

Text| Minna Pyykölä Illustration| Martin Odell